Varför vitsippsbacken?
Här kan du läsa om hur Vitsippsbackens Officiantservice kom till. Du kan också läsa lite om Humanisterna.
VAD INNEBÄR EN HUMANISTISK CEREMONI OCH VAD KÄNNETECKNAR EN HUMANIST?
En Humanistisk Ceremoni sker utan några religiösa förtecken eller symboler.
En Humanistisk Ceremoni välkomnar alla, oavsett tro, livsval eller livsåskådning.
En Humanist anser att alla individer har det som krävs för att göra de val som var och en mår bra utav och att man inte behöver religiösa dogmer för att respektera varandra.
En Humanist tror på frihet för alla och inser att frihet också innebär ansvar - och att detta är centralt för förståelse mellan olika människor.
Humanisterna verkar i linje med de mänskliga rättigheterna.
Humanisterna vill motverka förtryck i alla former, och arbetar för öppenhet mellan människor.
Humanisterna arbetar mot orättvisor uppkomna av religiös tro och tradition; såsom kvinnoförtryck, tvång av olika slag, tortyr, mobbning etc.
Läs mer på www.humanisterna.se
OM VITSIPPSBACKEN
Då min mamma gick bort gjorde hon klart för mig att hon absolut inte ville ha någon präst eller något som helst kyrkligt kring sin begravning. Hon ville inte ha någon traditionell ceremoni utan ville bli direktkremerad och sedan strödd i en vitsippsbacke. Att göra det blev viktigt för mig; hon dog som hon levt, med naturen som sin "kyrka". Hon avskydde allt som hade med dogmer och religion att göra, men kände naturens storhet och var inte främmande för den andlighet som uppstår i kontakten med det som lever och växer.
Att få utföra jordfästningen för min mamma gjorde mig glad. Allt från att ta hand om hennes kremering, leta upp rätt vitsippsbacke, få tillstånd av markägare, länsstyrelsen m.m. kändes som meningsfyllda handlingar i en tid som präglades av väldigt mycket praktiskt kaos, så som det ofta blir när någon går bort. De praktiska göromålen var så omfattande och krävande vid mammas död att jag fann vila i att planera själva jordfästningen.
Vitsipporna kommer för all framtid att ha med sig en hälsning från mamma, och det känns som att det finaste av alltihop blev insikten: man kan inte ta med sig något när man lämnar kroppen, men kvar finns kärleken.
Självklart ville jag assosciera mitt arbete som officiant med vitsippor!
